Bräde spelades ungefär som vi spelar Backgammon idag. Den största skillnaden ligger i hur man placerar brickorna vid spelets början.

Spelet tros ha sitt ursprung i Mesopotanien, nuvarande Iran, Irak och Syrien, och är ett av de äldsta kända spelen. Det kan spåras tillbaka till ett par tusen år före Kristus och spelades av Egyptier, Sumerer, Romare och Perser. Ursprungligen spelade man på bräden av trä och man använde stenar som pjäser. Tärningarna var gjorda av ben, stenar, trä eller keramik.

I Egypten har man hittat bräden till en variant som kallas Senat. Dessa har daterats till 3 000 ‑ 1 788 f.Kr. I en kunglig grav i Ur al Chaldees i Sumeren hittade man ett träbräde som är känt som det Kungliga spelen av Ur. Brädet är daterat till 2 600 f.Kr.

Idag är den moderna efterträdaren Backgammon ett populärt spel. Svenska Backgammonförbundet arrangerar seriespel i tre divisioner med totalt 34 lag.

Spelet har gett oss flera språkliga uttryck som vi använder i svenskan idag.

Regler

Brädet är rektangulärt och är indelat i 4 delar. Delarna kallas nerifrån vänster och motsols för spelarens hemkvarter, ytterkvarter, motståndarens hemkvarter och motståndarens ytterkvarter. Planhalvorna delas av baren.

Varje del består av 6 spetsiga tungor. Den första tungan i spelarens hemkvarter (längst ner till vänster) kallas hemtunga och den sista tungan i spelarens ytterkvarter (längst ner till höger) kallas huken.

När spelet inleds placeras spelarens samtliga 15 spelpjäser på hans/hennes hemtunga. Man börjar genom att bägge spelarna slår med var sin tärning. Den som får lägst börjar genom att kasta bägge tärningarna.

Spelaren flyttar en pjäs lika många steg som summan av tärningarna eller två pjäser lika långt som respektive tärning. Om man flyttar en pjäs med bägge tärningarna så måste man kunna avsluta varje drag för varje tärning. Om bägge tärningar visar samma tal så har man slagit allor. Då får man tillgodoräkna sig varje tärning två gånger. Man flyttar pjäserna motsols.

En ensam pjäs på en tunga kallas blöt. Två eller flera pjäser kallas band. Man får bara bygga band på huken samt på motståndarens hem- och ytterkvarter. När spelet börjar har dock bägge spelarna ett band på sin hemtunga. Eftersom man inte får bygga band där kan man inte landa någon pjäs där förrän man flyttat de 15 som låg där från början. Man får inte landa på en tunga där motståndaren har ett band.

Om man landar på en av motståndarens blöta pjäser flyttas den pjäsen till baren och motståndaren måste flytta in den pjäsen innan han/hon får flytta någon annan. Man flyttar in pjäsen genom att slå tärningarna som vanligt. Med en 1:a hamnar man på hemtungan, med en 2:a på den andra tungan. Man får inte landa på en tunga där motståndaren har ett band eller på en tunga där man själv har pjäser. Om alla tungorna i hemkvarteret är låsta av motståndarens band eller egna blöta pjäser får man landa på motståndarens band när man flyttar in från baren. På så sätt kan man spränga motståndarens band och flytta flera pjäser till baren samtidigt.

Man får inte bygga band på fler än 5 tungor i rad i motståndarens hem- och ytterkvarter (Huken räknas inte). Detta gäller inte om motståndaren endast har en pjäs kvar på brädet.

Hur man vinner

Man kan vinna i bräde på samma sätt som man normalt vinner i Backgammon idag, genom att man flyttar ut alla sina pjäser från brädet. Innan man får flytta ut sina pjäser från brädet måste man samla dem i motståndarens ytterkvarter. Utflyttningen sker sedan genom att man med samma antal steg som tärningen visar till positionen ett steg utanför motståndarens ytterkvarter.

I Bräde kan man även vinna genom att göra ett fint spel i motståndarens ytterkvarter eller genom att göra motståndaren till Jan.

Det finns 4 olika fina spel man kan vinna med samt att göra motståndaren till Jan. Detta anses finare än att flytta ut sina pjäser. De fina spelen innebär att man bygger band i motståndarens kvarter.

Om man kan använda bägge tärningarna så måste man göra det, även om man hade kunnat göra ett fint spel med endast den ena tärningen.

Jan

En spelare blir Jan och har förlorat spelet om han har fler pjäser utslagna på baren än det finns lediga tungor (som inte är upptagna av egna pjäser) i sitt hemkvarter. SprängJan innebär att en spelare spränger ett av motståndarens band när man flyttar ut från baren så att denne blir Jan.

Munk

En seger får tillägget Munk om motståndaren har pjäser placerade på baren när spelet avslutas. Det anses finare att vinna så.

Brädspel hittat i regalskeppet Vasa.

Tärningsslag

De olika tärningskombinationerna som man kan slå med två tärningar har fått egna namn. Dessa namn härstammar från franskan och har troligtvis tillkommit senare i historien.

Tabellen är hämtad från http://hem.passagen.se/liptontw/BRADE.HTM.

Ovanstående har jag sammanställt av information som jag har hittat på Internet. Den informationen och mycket mer finns bland annat på:

Skapad 2004-01-02 av Stefan Wramner
Senast ändrad 2006-01-02